Ikväll känns det mesta väldigt jobbigt och skrämmande. Världen är en skrämmande plats som får mig att bli rent ut illamående ibland. Väldigt ofta. Jag försöker att skapa något slags separatistiskt forum för mig själv, och bara omge mig med saker/personer som får mig att må bra och bli glad. Som peppar mig i den feministiska och antirasistiska kampen. Men alltid går det inte. Idag är verkligen en sådan dag då det inte har gått. Inte alls faktiskt. Det enda som finns idag är rasism, kvinnohat, sexism, antiziganism, folk som är dumma i huvudet och hat. Jag orkar inte!
Jag försöker göra mitt bästa för att inte skrika rakt ut eller göra ett argt inlägg i affekt om att hela världen är åt helvete. Men det går inte heller alltid så bra. Orsaken till att jag försöker behärska mig är att jag inte vill vara den som säger att folk är dum i huvudet. Jag försöker vara den som på ett sakligt sätt kan resonera om tankar och åsikter.. Det är svårt. Mest för att folk är så dumma i huvudet. Och jag orkar inte ens lägga till ett "enligt mig". För jag är less på folk. Jag är less på att jag inte vågar skriva/säga riktigt som jag tycker, för risken är för stor att få bli hotad och hatad på liknande sätt som Kakan blir (i betydligt mindre skala). Jag är less på att inte få kalla folk för dum i huvudet för då är jag "lika god kålsupare". Jag är less på att alltid behöva ta avstånd från extremismen som många gånger har rätt i sak bara för att visa att feminismen inte är så skrämmande som många i min omgivning tror. Jag är less på att inte kunna erkänna mitt ibland så enorma manshat, kunna skåla för systerskapet och utropa att jag älskar kvinnor för att folk inte ska tycka att en är för radikal. Jag ORKAR INTE!
Men jag kommer antagligen att fortsätta. Försöka behärska mig, hålla god ton - ibland, ta avstånd och raka mina ben. För feminister "behöver inte ha håriga ben", precis som "inte alla män är dum i huvudet"...
Jag hatar världen. Hejdå!
Kommentera